Användningsområde:
I huvudsak för jakt på skogsfågel och i viss mån små rovdjur, sjöfågel och älg. Jaktvillig tämligen självständig och ändå samarbetsvilligt arbetande hund, som markerar viltet med skall.
Kort historik:
Rasens historia är okänd.Man vet dock att redan för flera hundra år sedan användes finskspetsliknande hundar i alla typer av jakt i hela landet.
Från början var målet att skapa en bra träskällare som även var vacker. När inmönstringen av rasen påbörjades på 1890-talet, fann man individer som liknade varandra till både typ och användningsområde i första hand i östra och norra delarna av landet.
Första rasbeskrivningen godkändes år 1892. Rasens första specialutställning anordnades redan samma år och första jaktprovet, avseende fågel år 1897. Idag är rasen allmän i både Finland och Sverige. Den har utvecklats ur en ursprunglig stam och hör starkt ihop med den finska kulturen. Finsk spets utnämndes till Finlands nationalras år 1979.
Helhetsintryck
:
Spetshund, under medelstorlek, närmast kvadratisk, torr, stram hund med god hållning.
Viktiga måttförhållanden:
Kroppens längd är lika med dess mankhöjd. Bröstdjupet är något mindre än halva mankhöjden.
Nosens längd i förhållande till skall-längden är ca. 3:4. Skallen är lite längre än sin bredd, bredden är samma som djupet.
Uppförande/karaktär:
Livlig, energisk, modig och envis. Kan vara något reserverad mot okända men aggressivitet accepteras inte.
Huvud:
Skallpartiet:
Ovanifrån sett ovalt, blir jämt bredare mot öronen, bredaste delen är mellan öronen. Hjässan är sedd från sidan och framifrån lite välvd. Skall- och noslinjen är parallella. Pannfåran är mycket grund. Ögonbrynsbågarna och nackknotan är urskiljbara.
Stopet:
Lite välvt, vinkeln mellan nosryggen och skall-linjen skall vara tydlig.
Nostryffel:
Liten och becksvart.
Nospartiet:
Nosen är smal, torr, sedd ovanifrån och från sidan jämt avsmalnande. Nosryggen är rak och underkäken klart synlig.
Läppar:
Strama, ganska smala, tätt slutande med god pigmentering.
Käkar/tänder/bett:
Käkarna är kraftiga, tänderna väl utvecklade. Symmetrisk tanduppsättning och tät saxbett.
Kinder:
Kindknotorna är aningen framträdande.
Ögon:
Medelstora, mandelformade lite sneda och helst mörka. Uttrycket ska var livligt och uppmärksamt.
Öron:
Tämligen högt ansatta, alltid upprättstående. Relativt små med spetsiga toppar, klädda med fint hår och mycket rörliga.
Hals:
Spänstig, hos hanhund kan halsen se aningen kort ut p.g.a yvig päls, hos tiken är halsen medellång. Inget löst halsskinn tillåts.
Kropp:
Manke:
Manken är klart urskiljbar, främst hos hanhund.
Rygg:
Tämligen kort, rak och spänstig.
Ländparti:
Kort och muskulöst.
Kors:
Medelångt, välutvecklat och aningen sluttande.
Bröstkorg:
Lång, når nästan till armbågen. bröstkorgen är inte särskilt bred. Revbenen är aningen välvda och förbröstet tydligt och ej särskilt kraftigt.
Buklinje:
Buklinjen är svagt uppdragen.
Svans:
Ringlas energiskt från roten framåt tätt intill ryggen, ned- och bakåt, tryckt mot låret, svanspetsen räcker till halva låret. Utrullad räcker svansen till hasvinkeln.
Extremiteter:
Framställ,
helhetsintryck: Framifrån sett ska benen vara raka och parallella. Benstommen är medelkraftig. Överarmen är lite kortare än skuldran och underarmen.
Skuldra:
Skuldran ska vara ansatt tätt intill kroppen väl rörlig och relativt lodrät.
Överarm: Något kortare än skulderbladet, aningen snedställd och kraftig.
Armbåge: Ansatt framför en rak linje, dragen genom skulderbladets övre spets. Riktad rakt bakåt.
Underarm:Tämligen kraftig, lodrät.
Handlove: Spänstig.
Mellanhand: Medellång, aningen snedställd.
Tassar: Tämligen runda s.k. katt-tassar. Tårna sitter tätt och är väl välvda. Trampdynorna är spänstiga, alltid svarta och tass-sidorna är tättbehårade.
Bakställ, helhetsintryck: Kraftiga bakifrån sett raka och parallella ben med medelstor vinkel. Benstommen är medelkraftig. Låret är något längre än underbenet.
Lår: Medellångt, relativt brett med kraftig muskulatur.
Knä: Framåtriktade med medelstor knävinkel.
Underben: Spänstigt.
Has: Tämligen lågt ansatt, med medelstor hasvinkel.
Mellanfot: Ganska kort och kraftig, upprättställd.
Tassar: Baktassarna aningen längre än framtassarna, i övrigt lika som dem. Sporrar avlägsnas.
Rörelser: Lätta, vägvinnandeoch obesvärade. Travet övergår lätt i galopp, som är den föredragna rörelseformen. Rörelserna är parallella. Vid bytets upptagande blir starten explosiv.
Hud: Tättsittande utan rynkor.
Behåring:
Päls: Kroppens behåring, halvliggande eller upprättstående, på nacke och rygg strävare. På huvud och extremiteter, bortsett från benens baksidor, kort och tättliggande. Skuldrans päls är, särskilt hos hanen betydligt längre och strävare än pälsen i övrigt. På baksidan av låren och på svansen är håret långt och yvigt. Underullen är kort, mjuk, tät och ljus till färgen.
Färg: Ryggsidan är röd- eller gulbrun. Färgen ska helst vara klar (distinkt). Öronens insida, kinder, under hakan, bröstet, magen och extremiteternas insidor samt lårens baksida och svansen är ljusare. Vit strimma på bröstet och aningen vitt på tassarna är tillåtet.
Storlek och vikt:
Storlek: Idealhöjd, hane 47cm och tik 42cm. Tillåten avvikelse +/- 3cm.
Vikt: Hane 12-13 kg, tik 7-10 kg.
Fel: Alla avvikelser från ovanstående räknas som fel, dock satta i relation till felets grad.
- "svulstigt" huvud
- grov nos
- svagt utvecklad underkäke
- i skarp vinkel framåt riktade, utåt eller ihop lutande, bakåtböjda eller på insidan långhåriga öron.
- lös mellanhand
- för löst eller hårt ringlad svans.
lång och mjuk eller kort tättliggande päls.
- klart avgränsade fläckar i avvikande färg.
Diskvalificerande fel:
- aggressivitet mot människor
- mjuka öronspetsar (tippöron)
- köttfärgad nostryffel
- klart gula eller mycket ljusa ögon
- över- eller underbett
- skelettfel i form av "knäck" i svanskotorna
- mycket vitt på bröstet eller vita "strumpor"
- från grundfärgen klart avvikande färger
- vågig eller krusig päls
OBS! Hos hanen ska båda testiklarna vara normalt utvecklade och placerade.
